Som Mirjam redan skrivit så fick jag en vapensprängning i lördags morse. Underpipan sprängdes under framstocken och rakt i min handflata. Jag hade redan skjutit 6 änder och varit uppe på land och lagt dom ifrån mig. När en and passerar när jag är på väg ut i vattnet så skjuter jag och det blev en fruktansvärd smäll. Min kära 687:a lämnade in,  närmare bestämt försvann ur mina händer. En titt på handen sa att det var slut på jakten för den dagen. Tack Henrik som höll huvudet kallt och hjälpte mig till vägen och tejpade handleden. Skönt att du fanns där just då. Orsaken vet jag inte och får kanske aldrig veta, men jag har med största sannolikhet inte haft fritt i loppet. Henrik och Linus har länge terrat mig för min bössa. Ser ut som f-n tycker dom. Behöver bara lite olja tycker jag. Nu får ni som ni vill. Måste skaffa en ny. Tror jag skaffar en Benelli så jag får lite eldkraft. Vad tror ni om det, mina vänner?
Jag ligger fortfarande kvar i Malmö på handkirurgen. Otroligt duktiga läkare och dom har förhoppningar om att min hand skall bli återställd. Förmodligen lite fulare och kanske lite svagare, men vad gör det? Jag har ju i alla fall två händer och det är det inte alla som har. Jag har haft en skyddsängel som vakat över mig. Hur kan alla senor och nerver vara intakta när handen ser ut som köttfärs på insidan? Ett ben i handen var i sju bitar. Det var det enda ben i handen som jag inte behöver.
Alla telefonsamtal och alla hälsningar på Bloggen värmer. Haft många besök också. Ni skall veta hur mycket det lyfter humöret, så stort tack alla vänner. Att jag kan skriva på bloggen nu tackar jag min dotter Ida för. Fick låna hennes Lap top och nu kör jag pekfingervalsen.

Nu piper bedövningspumpen. Den börjar bli tom. Den står nu på 6 ml i timmen, håller succesivt på att minska ner. Pumpen har varit min bästa polare dom sista dagarna. Ni andra får ursäkta. Sköterskan kom och fixade pumpen precis. Hon hade kvällsfika med sig. Jag har det väldigt bra trots allt.

HÄLSNINGAR
AC