Under många år har vårens skarvjakt varit en höjdpunkt på jaktsäsongen. Jag har haft bra möjligheter till jakt i Kalmarsund runt dom öar där skarven planterades ut från början. Det har tidigare varit skarvens kärnområde men fisken tog slut och som en följd av fridlysningen som skedde i och med EU inträdet så har fågelarten utökat sitt utbredningsområde till att omfatta hela östersjön till och med bottenviken. Den har etablerat sig även i insjöar och vattendrag och vållar stora problem för fisket genom att den sopar rent bland gädda och abborre och koncentrerar sig på fisk i halvkilosklassen. Den fisken lever bland annat av spigg som på det viset inte får någon fiende varvid antalet spigg ökar okontrollerat. Spiggen lever till stor del av fiskrom bland annat gädda och abborre vilket betyder att dessa arter inte kan föröka sig. Detta fenomen skedde i Kalmarsund där abborren i stort sett försvann och bara storgäddor återstod. Samma sak skedde här hemma där en koloni med skarv häckade i Ivösjön men fiskade i dom grunda vikarna i havet. Skarvens häckning är också ett problem i sig eftersom skogen på häckningsöarna dör inom några år. Så man utnyttjar gärna och med gott samvete möjligheterna till skyddsjakt på den fridlysta invandraren. På grund av att Ina var i höglöp så fanns hon inte tillgänglig som apportör. Fetch börjar bli för gammal och Trolle är stel i benen. Fick låna Mr Benny av Mirjam. Vilken hund! Redan första skarven tog ett kraftigt tag över Bennys nos och jag tänkte att nu blev hans apporteringslust på skarv botad för alltid. Men inte då! Under två dagar hämtade han skarv oförtrutet och det spelade ingen roll hur mycket han blev biten. Benny är skarvens överman och nu väntar jag mig att Bennys och Inas kommande valpar skall ha samma dådkraft som sina föräldrar. Tog några bilder av Benny.