Nisse! Jag säger bara det. Vilken rolig hund han är. Inkontinent fortfarande och häromdagen så hade han synpunkter på min senaste elinstallation. Han tyckte att min vägghängda kabel hellre skulle vara en oisolerad jordkabel. Tur att elen inte var inkopplad för då hade det nog kittlat i tänderna. Nisse har karraktär och glimten i ögat. Han lämnar mig definitivt inte oberörd. Inte Mirjam heller för den delen. Hon törs knappt ta ut honom ur bilen av rädsla för att han skall pinka en skvätt. Nisse skulle helst vara född som en annan art tror jag. Han skulle nog vilja vara en korsning mellan spindel och bergsget. Han kan springa uppför väggar, gå i gryt och utmana stora stenrösen både utvändigt och invändigt. Han kan käka upp en elkabel eller en plyfaskiva som ingenting. Men trots detta. Nisse är underbar. Igår tänkte jag att det var dags att testa Nisses förmåga på kanin. Tog hagelbössan under armen och gick ut. Lösgjorde Nisse som tog sig an marken på ett sätt jag aldrig sett tidigare. Fasanen häromdagen hade nog gjort susen för jaktlusten. Stötte ett par kaniner och var helt stadig. Den tredje kaninen tryckte han ut ur en låg gärdsgård. 30 meter bort mötte den sitt öde i en svärm av US 7:or. Nisse såg inte kaninen så jag skickade ut honom över gärdsgården.på apport. Fick vind occh apporterade klockrent. Jag blev alldeles varm i kroppen och förlät honom både elkabel och plyfaskiva. Inkontinensen också för den delen. Fem minuter senare stöter Nisse en kanin på tuvig gräsmark. Tittade på honom och såg att han stod helt stilla innan jag tryckte av. Lät honom stå några sekunder innan han fick kommando att hämta. Kaninen vid liv var ingen match för Nisse. Fint levererad i hand. Jag blev så glad att jag lovade Nisse en ny plyfaskiva och en rulle elkabel i Julklapp. Nu skall jag bara träna apportering ett tag.
Hälsningar
Anders
