Internationellt prov på Jylland.

Hej

Jag hade en fantastisk fredag på Jylland. Åkte ner på torsdagskvällen och det var mer eller mindre storm. Fick hålla hårt i ratten över Stora Bält bron. När man passerade pelarna var man på Danmarks högsta punkt och där blåste det kan jag intyga. Fick övernatta hos Keld och Kirsten som bor på en mysig liten gård söder om Vejle. Kirsten bjöd på en sen middag samtidigt som hon stod i köket och lagade mat till både skyttar och deltagare dagen efter. Gulasch med bra med paprika värmer gott under en jaktdag. Hon kämpade på i köket till klockan två på natten. Vilka eldsjälar det finns i vår branch. På morgonen var vädergudarna på vår sida. Solen gick upp och det blev en vacker dag med lagom vind. Jag har dömt med Keld tidigare och det var som vanligt ett nöje att dömma tillsammans med honom. Vi hade en mycket kunnig och förstående yrkesjägare i unge Alexander. Walk Up hela förmiddagen i en bokskog med små remisser av gran inuti. Tappade ett par hundar på first dog down på svåra runners innan lunch. Efter lunchen blev det några driver. Mogens Pedersen som är känd för sin kennel Sparkfields tjänstgjorde som provledare och han styrde dreven på ett synnerligen bra sätt. Fasaner flög så högt att en del var utom skotthåll vilket berodde på en kombination av bra fåglar och kuperad terräng. Så fort fågel föll tog Mogens upp radion och stoppade drevet så att vi kunde skicka hundar. På det sättet kunde vi prova hundarna på bra markeringar vilket är ovanligt under drevjakt på jaktens premisser. Vanligen faller det mycket fågel utan större värde för provet och därefter blir det en massa dirigeringar och inte mycket lämnas till hundens eget initiativ. Här fick vi i stort sett allt man som domare kan önska sig. Klassen på hundarna var hög och som jag skrivit tidigare så blir standarden i Europa bara bättre och bättre. Vi hade fem hundar till run off och det hela avgjordes på en drive där fåglar drevs ut över en sluttning med fodermärgskål. Inderöens Mai som gjort ett kanonprov skadade sig tyvärr på näst sista apporten när hon sprang in i en ståltråd och fick bryta. Bo Northoff Jensen drog längsta strået med sin Majlunds Black Bailey tätt följd av Danny Fraser och Sortebjergs Coal Brook. Flera riktigt bra hundar trillade ut ur provet på grund av tillfälligheter och det är man van vid i England och på kontinenten. Vi som är uppvuxna med kallviltsproven får nog också vänja oss vid det. Det handlar en del om tur men som någon uttryckte sig. Bra hundar har tur ofta.

Hälsn

Anders