Hör och häpna. Enligt bloggen är det här inlägg nr 529. Snart en hel bok. Det har hänt så mycket sista veckorna att jag inte hinner med att uppdatera. Inte klar med Skottland än  och jag har rätt mycket att berätta därifrån. Kommer efter hand hoppas jag, bara tempot bedarrar. Förra veckan fixade jag till lite eljobb här hemma. Wachtlarna fick det lite mer ombonat osv. Siktade in mig på RM under helgen. Min gode vän JW ringde och erbjöd en skytteplats på Langeland och jag var inte sen att tacka ja till det. Tack så hemskt mycket för det. Sköt fasaner under fredagen och skyttet var väl inte riktigt lika bra som det annars kan vara, men jag fick ner ett par av dom mest högflygande fasaner jag sett. Bara en av dom tupparna hade varit värt besväret. Det innebar dock attt jag fick färdas från Langeland till Edeby under fredagskvällen vilket innebar en resa på över 80 mil. Framme vid 0200 på natten och fyra timmars sömn innan reveljen blåstes för årets RM. På tal om fasaner. På en av bilderna syns två stolta jägare. Calle och JW och jag vet inte vem av dom som skall ha äran av skadegörelsen. Någon av dom, vet inte vem, sköt en fasan som lyckades pricka rutan och penetrera denna och det slutade med att fasanen befann sig inomhus. Den observanta kan se att ena benet sticker upp i rutans nedre högra hörn. Vem talar om det för husägaren? En överaskning kanske, när han kommer hem.

Vad som slår mig är att den här gången så var jag medbjuden som skytt. Under dagen pågick samtidigt ett A prov. Det innebar att jag fick se det hela från ännu en synvinkel. Skyttens! Det är en bra erfarenhet. Ibland startar jag, nästa gång dömmer jag, en annan gång apporterar jag  och den här gången sköt jag. Har också varit provledare vid flera tillfällen. I Danmark så är A prov vardagsmat och ett naturligt inslag i jakten. Som skytt märkte jag inte av att ett prov pågick. Fåglarna plockades upp som vanligt. Jag har pratat en hel del med yrkesjägare om vår provverksamhet. Man är väldigt positiva till det vi håller på med. Vi är välkomna på dom flesta platser att prova våra hundar under förutsättning att vi provar hundarna på ett sätt som inte är en cirkus, utan ett sätt att premiera dom bästa viltfinnarna.

På en av bilderna syns en glad Flemming. En av dom jägare vi kan tacka för möjligheterna att hålla prov. Förresten så vanns provet av min vän Jan Lorentzen. Han tävlar med sina jakthundar. Med det vill jag säga att man inte behöver skilja jakthundar och provhundar åt.

/////Anders