2013 är slut och jag ser tillbaka på ett år med blandade känslor. Vår familj drabbades av en tragedi under hösten när en ung kvinna med framtiden för sig inte orkade vara med längre.  Vi vet inte vad som gjorde så ont och om du visste hur älskad du var. Saknaden efter Dig är svår att bära Josephine.

Jag har fått en ny tjänst på jobbet som innebär större personalansvars och större ansvarsområde.  Jag är väldigt glad för att jag fick tjänsten men inser samtidigt att det  blir en stor utmaning som kräver att väldigt stort engagemang. .

Apporteringen har fått stå tillbaka för att få mer tid till mina klövviltshundar och jag har haft många högtidsstunder i skogen. Jag har inte startat på prov av olika anledningar. Största anledningen  är nog motivationsbrist. Jag har fått allt svårare att motivera mig att sätta mig i bilen och åka många timmar för att ägna hela dagen åt att vara på prov. Jag har genom åren startat med framgång både på RM, Europacup och Internationella prov men jag trivs bäst i skogen med mina hundar och bössan i handen. Jag har dömt prov i många år och rest runt både inrikes och utomlands, varit inblandad i regelrevideringar och varit med och utvecklat A proven, hållit i domarutbildningar osv.  Vi har ordnat fram massor av möjligheter att anordna prov både A och B prov och varit provledare på mästerskap och Internationella prov.  Jag har inte kvar min entusiasm och min nyfikenhet eftersom jag känner att det inte finns så mycket mer att upptäcka. Därför känns det allt svårare att motivera sig att binda upp sig lång tid i förväg för olika domaruppdrag och provledarskap.  Det kostar egen tid, tid som man får vara borta från familjen, det kostar pengar genom förlorad arbetsinkomst, det drabbar den egna jakten, dom egna hundarna och semesterdagar man kunde använda till det istället.  Jag tycker fortfarande det är roligt att träna våra unghundar och även att hjälpa andra genom kurser och träningar. Södra Sverige har tappat fart i provverksamheten dom sista två åren. Kanske är det så att fler har tappat motivationen.

 Två hundar har lämnat Kenneln under hösten. Det är två importer som vi hittat nya ägare till. Vi har höga krav på hundarna och kände att dom här inte riktigt räckte till för dom behov vi har både jaktligt och avelsmässigt. Vi har behållit en importhane som verkar väldigt lovande. Det är en rejäl hane som känns helt rätt på alla punkter. Drumgoose Seabee heter han. En hane behöll vi efter parningen mellan Ina och Oscar (Quarrypool Henry). Han heter Carmals Keen Art och är en riktigt fin unghund. Det känns som en reinkarnation av gamla Pripps och med honom hoppas jag att min motivation återvänder.

Igår jagade vi som traditionen kräver gäss på nyårsaftons morgon. Tyvärr var vädret mer lämpat för sällskapsjakt på fasaner än gåsjakt och jag fick skruva i en tightare choke i Benellin får att få effekt på dom misstänksamma fåglarna. Det blev ialla fall tvåsiffrigt.  Trolle blir alltmer sliten i sina ben och efter en hård andjakt i förrgår så kändes det rätt att låta honom vila. Lånade därför sonen Benny av Mirjam. Har aldrig jagat med honom eftersom Mirjam helst vill ha honom själv. Vilken jäkla bra hund. Helt cool. Beslutsam och visade ingen tvekan på skadade gäss trots att han aldrig varit med på gåsjakt. Han jagade ikapp dom och levererade dom till husse som han inte hade gjort annat. Tog ett par bilder. Har inte tänkt på hur otroligt likt sin pappa han är förrän jag tittade på bilderna. Carmals Enyas Noble heter han.  En hund med lika stark jaktlust som sina föräldrar. Ett avelsresultat som ligger väldigt nära det vi strävar efter.  Inte sista gången jag snor honom Mirjam!

Med det önskar vi alla ett Gott Nytt År