Belgien vann europacupen och individuell vinnare på söndagen var den goda vännen Jan Lorentzen från Danmark med sin härliga tik Trumpeterbakkens Dina. Hon gick egentligen klockrent båda dagarna och det var ett ytterst fåtal gånger som Jan blåste i pipan. Stort grattis till en fantastisk prestation. Grattis också till Danmark som blev tvåa i lagtävlingen.
Svenska laget då. Anlände till Danmark med en viss optimism och med bra och välmeriterade hundar som tidigare visat bra form och diverse vinster i bagaget. Jag såg inte dom andra hundarna och har bara fått berättat för mig hur det gick. Inga Lena som rök ut tidigt första dagen med en svår apport som hon inte kom riktigt rätt på, Lena som på sin tredje raka apport i vattnet hade en frusen hund som la ner på strandlanten och skakade. (Få hundar fick tre vattenapporter) Birgitta som skickaade på två apporter som inte fanns eftersom en hoppat i vattnet och försvunnit och den andra snöt en hund från en annan grupp som var på eget uppdrag. Will ville ha en fågel och blev enligt Birgitta svår att kalla hem. Mitt öde beseglades på fredagskvällen vid lottdragningen. Nr 24 av 24 hundar i min grupp. Svor för mig själv när jag insåg problemet. Sist i lnjen med timmars väntan med lös hund. Sista apporten varje gång som man ibland inte visste exakt var den fanns. Klockrena apporter första dagen och i run of så stod jag sist av fem hundar med fem apporter nere. Fyra vilka jag markerat perfekt och som inte varit något problem. Dessa plockades av övriga fyra hundar och min blev den som vi inte riktigt visste om. Fetch gjorde ett kanonjobb. Letade perfekt i området men ingen fågel. Ingen mer hund skickades eftersom jag var sist utan domarna gick ut och hittade den 25 meter längre in till vänster i ett snår som inte gick att se därifrån jag stod. Surt och Tony Parnell beklagade att anvisningen inte var helt 100. Tycker inte att det var varken domarnas, hundens eller mitt fel utan bara j-a otur. Femma i gruppen och vidare till söndagens final ialla fall. Tre bra apporter fick jag fram till kl 14 00 och jag kände att jag låg väldigt bra till. Ett tiotal hundar av 18 var borta och jag kom in för Mr Tom Boyd och Ralph Klieber. Kom in i ett perfekt område med alkärr och lite vass. Bra möjlighet att markera och se hunden men jobbigt att gå. Tyvärr var det inga fler fåglar efter att jag kom in utan vi gick en halvtimme utan stötar. Kopplade och vi förflyttades till ett nytt område med ett markberett hygge med högt gräs och mycket ris. Gick en kvart och hoppade över rishögar när vänstar skytten skjuter en låg fasan som var en runner. Send your dog sa Tom och Fetch som inte markerat fick gå på ett linjetatg 7o meter över en höjd och ner i en svacka. Kunde inte se ett skit eftersom vegetationen var meterhög och kullen dolde nedslagsplatsen. Efter ett par minuter fick jag kalla hem. Nästa hund hittade inte heller. Men Ralph var en viltfinnare och hittade fågeln som gått rakt ner i ett djupt vattenhål och han berättade att den därmed var väldigt svår att lokalisera även för en hund som hade varit möjlig att dirigera. Återigen från en toppplacering rakt ner i golvet. Man konsterar igen att fru fortuna spelar in väldigt mycket. Man måste ha en kanonhund och man får inte ha otur med apporterna. vinnande hundarna på lördagen åkte dit direkt på söndagen och det bevisar tycker jag att vår kvalitesprissättning och statistik inte fyller någon funktion. Det räcker med att placera topphundarna.

MVH
Anders