Vad går upp mot en bra duvjakt. Ett moget ärtfält och en markägare som inte uppskattar duvinvasionen är en bra kombination. Än är inte ärtorna riktigt mogna men duvorna har börjat visa intresse. Det blev ändå en bra inledning på sässongen och Enya och Fetch fick visa vad dom lärt sig under vårträningen. Teoretiska kunskaperna fick nu omsättas i praktiken. Markägaren blir inte glad om hundarna far runt överallt i fältet och orsakar mer skada än duvorna gör. Eftersom hundarna har svårt att markera inifrån gömslet så hamnar det ansvaret på mig. Hålla reda på exakt var fåglarna faller är inte så lätt i en monokultur men det krävs om apporteringen skall bli effektiv. Precisionsdirigering sparar kraft hos hunden i sommarvärmen och räddar mycket ärtor åt bonden. Jag gladdes oerhört åt Enya som agerade som en gammal rutinerad apportör direkt trots att det var hennes första duvjakt. Kameran fick följa med och jag fick ett par bilder som jag gärna vill dela med mig av.
Hälsningar
Anders.
