Andpremiären i havet är en upplevelse. Man smyger ner i mörkret, snubblar bland kaninhål och halkar i koskit. Badbrallor eller shorts och kammoskjorta. Vadar ut bland stenarna och snubblar över nån sten under vattnet.  Skadar mig nästan alltid. En gång fick jag stekflott på handen när jag stekte ägg och bacon till kompisarna mitt i natten. Fick stå med handen under vattnet mellan skotten för att kyla ner brännblåsan. Förförra året sprängdes bössan med känt resultat och i år så klämde jag vänsterfoten mellan två stenar. Fastnade och satte mig på röven i vattnet. Skrubbsår på vänster fot och högra fotleden blev svullen och blå. Hur f-n bär du dig åt säger min älskling. Måste vara en förbannelse som vilar över den 21 augusti sa jag.  Jag fortsätter nog att utmana ödet. Soluppgången över Hanöbukten i öster. Gåsflockarna som lyfter, Krickorna som vinglar in på låg höjd och flyger slalom mellan stenarna och utmanar den bästa av skyttar, änderna som passerar över, utanför och kommer in för landning. Snabba skott i halvmörker, ljudliga plask när fågeln slår i vattnet och hundarnas arbete för att samla in fåglarna. Glädjen över egna träffar och skadeglädjen över kompisarnas bommar, och deras skratt över mina är värt allting. Det handlar om mer än skytte. Det är naturupplevelsen, hundarbetet, utmaningen i jakten och inte minst gemenskapen. För mig betyder det väldigt mycket. Kompisarna heter Lars Göran och Urban. hunden heter Trolle. Tack Linus för möjligheten.

Tog några bilder.