Måste börja med att berätta om Nisse. Mirjam hör allt oftare kommentaren: Jag går bara ut med min spaniel en stund. Vi har jätteroligt Nisse och jag när vi tränar tennisboll. Jag har fått massor av tips av goda vänner om hur han skall tränas och det är tacksamt.Alla är framgångsrika men träningsmtoderna skiljer sig lite grann och så skall det nog vara. Det gäller bara att hitta en metod som fungerar för mig och min hund. Det börjar kännas bra nu. Han jagar som tusan framför fötterna, apporterar med blixtens hastighet och stannar direkt om bollen kommer studsande framför honom. Det märkliga är att den enorma jaktlusten balanseras med en nästan overklig vilja till samarbete. På labbarna får vi träna stadgan men här finns den nästan naturligt. Det är väldigt spännande med en helt ny ras och jag vet hur jag vill att slutmålet skall vara men inte riktigt hur jag skall komma dit. Vi jobbar vidare så får vi se. I huvudet målar jag upp bilden av den perfekta spanieln. Den som finner vilt där andra går tomma och som liksom tillverkar kaniner. Den som utan övertalning jagar dom tätaste björnbärssnåren. Den som utan förarpåverkan är stadig och spontant håller sig inom avstånd. Jag har några förebilder och hoppas att det inte stannar vid drömmar och förblir en utopi.
Däremot förstår jag inte kuperingsförbudet eftersom jag har en hund med lång svans som han slår sönder i buskarna så blodet rinner. Ser det ofta på spaniels och veterinären säger att man ofta tvingas kupera vuxna hundar vilket är betydligt mycket plågsammare än kupering av valpar.
Anders