Åkte upp till Helsingfors i tisdags kväll. Möttes av Pauliina på flygplatsen. Hade sedan den stora äran att döma ett A prov under onsdagen tillsammans med Miso Sippola. Första dreven var på vilda änder och krickor. Ingen fågel utsatt vilket innebär ett flog, en snabb och kort eldgivning och ett fåtal fåglar nere. Fantastiska skyttar gjorde att det blev fågel ändå men mycket försflyttningar till olika vatten. Sista platsen vi kom till hade mycket fågel och det sköts nog ett hundratal där. Hundarna fick bekänna färg och provades på markeringar, dirigeringar och en hel del fritt sökarbete i tuff och täckt terräng. Jakten började klockan två och var klar vid åtta på kvällen.
Hundarna då? Jag ställer mig bara frågan: Hur i all sin dar har Finnarna lyckats komma upp till den här nivån på bara fyra – fem år? Mycket hög internationell klass på ett stort antal hundar. Dom fem bästa hundarna var i stort sett helt obelastade i min bok trots en hel del ganska svåra apporter. Vinnare blev en import från Ungern och Rita Kökeny. Han heter Blackthorn Bion och är efter Endacott Shelf och Chance of Dukefield. Han är bara strax över två år gammal.
Trots att man har färre platser med möjlighet att arrangera prov så utnyttjar man dom möjligheter man har. Man inviterar domare och instruktörer från hela Europa och framför allt England. Detta tillsammans gör att man höjer standarden snabbt.
Kanske det är dags för en central organisation för arrangera A prov ungefär som i Danmark. Jag tror att det hade satt fart på verksamheten. Om en avdelning bromsar utvecklingen inom sitt geografiska område så skulle prov kunna arrangeras avv SSRK centralt. Vad tror ni?
Anders.
Min tanke när jag läste om de duktiga finska hundarna var, undrar just hur deras träning ser ut?